.

Jadu, nu har jag inte bloggat på ett tag. Och inte för att jag har sådär jättemycket att skriva om. Däremot kan jag ju dela med mig av dagens gestalning. Vi hade som uppgift i skolan att i grupp gestalta en plats i staden. Den här uppgiften fick vi för några veckor sen och min grupp bestämde sig för att ta tuberkulos-kyrkogården och en av gravstenarna där. Vi har lagt ner mycket tid på att förbereda och arbeta med det till vi blev nöjda. Dock är man ju alltid nervös för vad läraren ska säga och tycka. Men efter vår redovisning var det dags för läraren att komma med kritik. Hon var nöjd med vad vi hade åstakommit och kom med positiva tankar kring vårt arbete. Så jag tycker verkligen att vi kan vara nöjda med vår prestation. Härligt jobbat gruppen!! 

Mycket mer har jag nog inte att skriva om. Så, tack för mig.  

I fredags efter skolan hoppas jag inte på tåget hem som jag brukar. Nej, jag hoppade istället på tåget i motsatt riktning. När jag då gått på ett relativt fullt tåg och följt korridoren bakåt i tåget så hittade jag där min älskling. Jag satte mig ner bredvid honom och tåget åkte vidare. Efter ungefär 1 timme och 20 minuter var det dags för att båda att gå av tåget. Då var vi i Ängelholm. Älsklingens hemstad. Där plockade hans pappa upp oss för att åka vidare till huset där Daniel har växt upp. Väl där träffade jag hans mamma, syster, systerns pojkvän, mormorn och morfarn. Alla på samma gång, haha.

Trots att jag var smått nervös innan så släppte det när efter en stund. Måste säga att jag trivdes bra där och det var tråkigt när det var dags att åka hem igår igen. Men det kommer ju fler gånger. Nästa gång blir ungefär i mitten av december då vi allihopa ska gå på jul på liseberg tillsammans. Ser jag fram emot.

Det är alltid skönt att komma till ett ställe där man känner sig välkommen, och det måste jag säga att jag gjorde hemma hos dom. Även om det som sagt var pirrigt innan. Jag är oavsett nöjd med min helg.

Däremot var det värsta sen när jag och Daniel satt på tåget hem och jag måste gå av tidigare än honom. Det är inte rättvist att behövas skiljas åt om och om igen. Det bästa är att vara tillsammans med honom och det värsta är att skiljas ifrån honom. Även om det oftast inte är speciellt lång tid mellan gångerna vi ses så hatar jag att behöva säga hejdå. Livet är inte rättvist. Men vad gör man inte för kärleken. Jag älskar min Daniel <3

Stort tack till honom och hans familj för en supermysig helg!