.

Jag låg konstant i sängen, kunde inte sova, hade hög feber och ont i hela kroppen på grund av just den höga febern. Det enda jag kunde göra var att ligga där eller att titta på tvn i mitt rum då jag orkade. Febern pendlade mellan 38-40 grader konstant och det enda jag orkade göra förutom att ligga där var att gå till toaletten, och det var knappt det. På tisdagskvällen gick febern upp till 40 grader trots att jag hade tagit tabletter en till två timmar tidigare. Då bestämde vi att det var dags att åka ner till närakuten och träffa en läkare. Pappa var som tur va hemma och körde. Kom dit och fick direkt komma in i ett rum så jag skulle kunna ligga ner. Efter ett litet tag kom en läkare och vi förklarade hur situationen såg ut. Han kollade i öronen och i halsen, lyssnade på hjärtat och lungorna. De tog ett blodprov för att kolla min sänka. Den var uppe i 86 och normalt sett ligger det värdet under fem. Är det under 30 handlar det om virus och är det över 30 är det en infektion. Alltså konstateras det att jag hade en infektion i kroppen. Antibiotika och hostmedicin skrivs ut. Åker hem, tar en tablett av penicillinet och en dos av hostmedicinen. Sover knappt under natten, likt alla andra nätter. Vid halv 7 på morgonen bestämmer jag mig för att ta en ny dos av hostmedicinen i hopp om att kunna sova. Lyckas väl somna och sova 30-60 minuter eller så. Vaknar sedan och mår sämre än innan, kräkningar är ett faktum. Konstigt eftersom jag inte kräks innan, konstaterar att det är hostmedicinen som jag inte klarar. Så den slutade jag med direkt. Fortsätter med att ha hög feber och ligga i sängen hela tiden. Tar min penicillin som jag ska men på måndagskvällen var jag fortfarande inte bättre.

Då bestämmer vi att jag måste tillbaka till läkaren. Pappa och jag åker till akuten igen. Får vänta lite längre den här gången men efter ett tag kommer läkaren. Han lyssnar på lungorna och hjärtat och ett nytt blodprov tas. Då är min sänka uppe på 156(?). Läkaren skickar då ner mig till sjukhuset i Varberg. Så det blev bara hem och hämta lite grejer efter risken för inläggning på sjukhuset finns. Sen åker vi ner till Varberg. In på akuten där det lyckligtvis var tomt. Får komma in efter bara en liten stund. Träffa nya läkare och sköterskor. Nya blodprover tas och sänkan har på den stunden gått upp till 167. De sätter en kanyl i armen på mig och ger mig dropp eftersom jag har svårt att äta. Får även en påse med flytande antibiotika som går in direkt i blodet genom kanylen. Efter att de lyssnat på lungorna där och kollat prover säger de att det troligtvis är lunginflammation och de skriver in mig på sjukhuset. Efter ett tag blir jag uppkörd till en avdelning och får ligga där i ett behandlingsrum eftersom de inte finns någon ledig plats i ett vanligt rum. Klockan är nu cirka halv ett på natten. Får lite att dricka och en macka. Fick ätit mackan. Mamma och pappa tar och åker hem. Försöker sova men lyckas bara sova ca 2,5 timme under natten. Klockan halv sex kan jag inte somna om igen. Är vaken och börjar bli hungrig, vid nio blir det lite frukost. Lyckades somna till en stund efter frukosten och sen vid två är det dags att åka ner till röntgen. En lungröntgen ska göras. En vaktmästare kör ner mig och röntgen gick snabbt. Får senare på kvällen reda på att röntgen har konstaterat en kraftig lunginflammation.  Mamma och pappa kommer på besök, skönt eftersom jag känt mig ensam under dagen. I samband med att de är där blir det ledigt i ett vanligt rum så jag får åka in i rum nummer 12. Mamma och pappa är kvar en stund men eftersom det egentligen är över besökstid för ett bra tag sen så får de ta och åka hem. Tog ett tag att somna men sov bättre än natten innan iallafall. Klockan sex på morgonen kommer de in och kollar temp och tar nya blodprover.

Tiden på sjukhuset går långsamt eftersom det finns ju inget att göra där. Inte för att jag orkade göra så mycket, men iallafall. Vid lunchtid kommer Amanda och Johanna på besök. Mycket uppskattat. Jag fick lite sjukpresent som bestod av en fin tekopp i form av ett hjärta, en tesil, kanelbullete och två tidningar. En att läsa och en med knep och knåp i. Den var verkligen uppskattad för jag fick något att göra. De var där ett litet tag och vi pratade om lite allt möjligt. Medan de är där kommer en läkare in, han är infektionsläkare. Det bestäms att vi ska prova en antibiotika som vi inte är säkra på att jag tål, men eftersom jag är på sjukhuset så kan de övervaka mig och om medicinen inte skulle vara bra för mig finns de medel de kan ge mig mot medicinen. Tidigare har jag fortsatt att få den flytande antibiotikan. Jag får en tablett av den nya medicinen och sköterskan säger att om jag känner mig minsta konstig så ska jag ringa efter henne. Jag känner inget konstigt så det känns skönt.

Efter ett tag åker Amanda och Johanna och jag tar och sover en stund. Sover sedan rätt bra under natten och på förmiddagen sen kommer läkaren in. Hon säger att jag får lov att åka hem och då är det torsdag. Får lite senare papper på vad som hänt under tiden jag varit där. Eftersom pappa jobbar så får jag ligga kvar på sjukhuset tills han kan komma och hämta mig. Han kommer lite senare på kvällen så då får jag åka hem. Sedan dess har jag varit hemma, tagit det så lugnt som jag kunnat och samtidigt pluggat tillsammans med Silla så vi fick skrivit färdigt vårt Pm.


Har här försökt förklara hur jag har haft det under mina 2,5 vecka som jag varit sjuk. Vet inte om jag har fått med alla detaljer. Nu mår jag iallafall hyffsat, är dock fortfarande trött och hostar litegrann. Gick med mamma till affären idag, det är inte så långt, kanske 300-400 meter en väg. Men det var jobbigt faktiskt, så jag återhämtar mig med små steg. En sak i taget. Jag har nog aldrig varit såhär sjuk, inte som jag minns iallafall.