Talandetystnad och regn

Sitter i biblioteket just nu, sitter här och väntar på en kompis som har körlektion. Har varit i skolan idag, som vanligt, slutade tidigt idag, redan kvart i ett. Det är rätt skönt då både måndagar och tisdagar är mina senaste dagar. Vi hade ishockey på idrotten idag, inte direkt min favorit men det var bra upplagt, tyvärr fick jag väldigt ont i foten så gick av isen efter lite mer än halva lektionen. Jag har egentligen inget speciellt att skriva just nu. De regnar ganska mycket ute, det är deprimerande, man blir så trött och hängig när det bara regnar hela tiden. Jag som var dum nog och lämnade mitt paraply hemma, det var himla onödigt, så nu man man inte gå ut utan att bli blöt. Var och hälsade på min älskling på hans praoplats förut, kändes skönt att få krama honom. Kunde ju dock inte träffa honom länge eftersom han praoade så kom ju jag och störde lite. Ville inte gå därifrån men att få träffa honom är värt mer än allt, oavsett om det är fem minuter eller flera timmar. Vet inte när jag får träffa honom nästa gång men jag hoppas att det blir väldigt snart.

Jag har tänkt på en sak, jag ogillar verkligen att bli ignorerad, och jag ogillar verkligen när en person verkar vara någon som han eller hon egentligen inte är, man blir ju bara besviken. Att ignorera en person är en hemsk och mycket elak sak att göra, jag personligen kan leva med att en eller två människor ignorerar mig, för jag är för det mesta trygg i mig själv, men tänk då en person som är mycket osäker och sårbar, hur tror ni inte att den personen känner sig då någon eller några behandlar en som luft, när det verkar som om man inte finns. Det finns väldigt många människor i dagens läge som mår väldigt dåligt psykiskt, okej inte bara för att man kanske blir ignorerad men det finns ju många andledningar idag till varför man mår dåligt. Mobbning är en stor del idag, det är något som är totalt sjukt och som inte borde finnas. Tänk hur många som kunde må mycket bättre om inte mobbning existerade, tänk vilken lättnad för dem som är osäkra på sig själva att inte ha någon som trackar en. Att bli ignorerad är en slags mobbning, att bli utfryst är att bli mobbad. Jag blir så upprörd när jag tänker på det, tänk hur mycket bättre världen skulle se ut om det inte var massor med människor som var utsatta på något vis. Nu tog mina ord slut, nu vet jag inte mer vad jag ska skriva. Men det är såhär jag tycker.  

Talandetystnad och lite allt möjligt

Jag har kommit fram till att min blogg ser hemskt tråkig ut, så jag har bestämt mig för att göra åt detta. Men jag som inte är direkt kunnig inom att greja html och sådant behöver ju hjälp, så har ju min käre kompis som har lovat att hjälpa mig. Tack för det! På måndag ska det bli ändring, nu ska min blogg bli personlig. Så måste välja ut lite bilder som jag vill ha med. Om någon har ideér på hur jag kan göra min blogg mer personlig så tipsa mig gärna.

Idag har jag varit på praktiken, sen var jag och träffade en kompis. Vi gjorde egentligen inte så mycket, drev runt på kungsmässan mest. Imorgon är det sista dagen på praktiken, tråkigt. Jag vill stanna kvar där. Vill inte lämna alla underbara människor där. Sista dagen på min sista praktikperiod. Tråkigt men sant.


                        


Talandetystnad och kär och lycklig

Jag måste bara uttrycka lite av mina känslor även om det är svårt. Jag vill bara skrika ut till hela världen hur kär och lycklig jag är just nu. Jag älskar min Jim över allt annat <3 Jag vill skrika, jag vill att hela världen ska veta hur underbart lycklig jag är just nu. Att vara kär är så himla mysigt,när man har sådär miljontals fjärilar som fladdrar runt där nere i magen. När känslan inte vill släppa. När man inte kan sluta le, när hela kroppen bara vill explodera av lycka. Jag vill skrika! Jag vill att hela världen ska veta vad jag känner.

Jag älskar dig Jim Blidevik <3<3

RSS 2.0